Mitt dåliga samvete

När jag läser såna här saker (http://www.greenoption.org/animalier/) kan jag inte bli annat än beklämd. Jag försöker läsa såna sidor källkritiskt (tjena, jag är skadad) men det funkar inte alltid. Jag vill inte stoppa i mig en massa döda djur, trots att jag gladeligen har gjort det hela mitt liv. Min pappa har för sjutton en charkfabrik!! (Gissa om jag var en bra anställd när jag vek smörgåsmat, inget svinn whatsoever :)) Nu senast, i julas, behövde jag en ny mascara (jag bor i Borås, jag behövde en vattenfast :)). Mamma och jag var in på olika ställen. Jag var så snål, 70 kr var OK, upp till 100 var det, men sen gjorde det ont. Sen gjorde jag en helomvändning, gick till Body Shop och köpte en vattenfast mascara för 135 kr. Men plötsligt gjorde det inte ont, för den här mascaran var inte djurtestad. Det kanske är lurendrejeri, vad vet jag, men det funkar hursomhelst på mig. Jag stillar mitt hejdlöst dåliga samvete med att köpa en mascara för 135 kr. Jag stillar mkt av mitt dåliga samvete med att emellanåt göra bra val när jag är i affären, varje gång jag köper kaffe exempelvis (hate to say it men Arvid Nordqvists rättvisemärkta kaffe är mkt godare än Löfbergs…). Men det är inte det värsta. Det värsta är min inkonsekvens. I våras blev jag småknäckt när det på Wallinders godisburkar stod ”gelatin (svin)” eller ”gelatin…” är det ”ko” som är det andra? Det är det ju men stod det så? Aja, jag kunde inte förmå mig att äta nåt som innehöll ”gelatin (svin)”, jag var inte sugen på ”gelatin (svin)”, inte för fem öre. Förutom när suget på kokosprickar blev för stort. (Blev det för stort för att jag visste att det innehöll ”gelatin (svin)”?) Varför kunde jag bara inte vara konsekvent och inte äta kokosprickar? Inkonsekvensen stör mig mer än om jag alltid ätit kokosprickar.

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial