2: Frida Hyvönen, Silence is wild

Frida Hyvönen,
Det var Silence is wild tillsammans med den här som var förra höstens stora behållning. Och vårens. Och sommarens. Och denna hösts. Ändå köpte jag den bara för att hennes debut några år tidigare hade varit ”helt ok”. Jag var inte alls beredd på vilken knockout den här skivan skulle vara.

London! får mig att vilja börja spela trummor. Scandinavian Blonde får mig att vilja börja spela piano. Dirty Dancing ger mig rysningar. Texten till Pony kan man applicera på många saker och det tror jag är meningen också, samtidigt som det fortfarande är relevant och sant för gamla hästtjejer. Musiken känns i hela kroppen och i hjärtat. Frida är också bäst.

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial