Varför jag är skitbra på att åka tåg

Jag är skitbra på att åka tåg. Hur kan man vara annat än bra? undrar ni. Hur kan man vara annat än vanlig, neutral resenär som åker tåg?

Jo, det ska jag tala om. För man kan vara skitbra på det.

Jag har rutin på tågresandet. Jag har åkt tåg frekvent i sex år (och därtill samlat tågpåsar lika länge) och man blir bra på det till slut. Jag vet exempelvis att InterCity-tågens vagnar 15 och 16 är obokade vagnar. Där ska man förslagsvis sitta om man – mot förmodan – har en obokad biljett för då kan ingen tvinga bort dig från platsen. Resten av tåget är platsbokat och det kan när som helst komma någon och kräva sin plats. Jag lovar, det är inte kul att vid varje station sitta på nålar och önska låt mig sitta kvar, låt mig inte behöva resa på mig och leta ny plats i det här redan fulla tåget. Så, vagn 15 och 16 är obokade, sitt där om du har obokad biljett.

Regel nummer 1 borde i och för sig vara att aldrig köpa en obokad biljett ändå. Förr skiljde det inget i pris men det gör det ju idag, men ärligt – det är så värt det! Tänk, du får vara personen som med gott samvete kan säga ”Ursäkta, det här är min plats”. Det är en ondskefull njutning att få sätta sig medan den andra personen får leta ny. Det tycker i alla fall jag att det är efter att ha varit den andra personen många gånger. Några gånger har jag varit tvungen att sitta på golvet och det är inte poppis, varken bland andra resenärer eller tågpersonal. Gör dig själv en tjänst och köp platsbiljett.

Det är ofta osmart, eller i alla fall onödigt jobb, att hoppa på i fel vagn. I krisfall kan man väl göra det, men det går ofta fortare att stiga in i rätt vagn än att gå dit från insidan. Det är trångt i gångarna, folk har ben och armar och hundar och väskor i gångarna som man snubblar på och riktigt skitjobbigt blir det om man har en massa packning också. En gång lämnade jag packningen två vagnar bort och på den tiden var jag rätt paranoid angående bagaget också. Jag var rätt svettig innan jag såg att det stod kvar. Ställer man bagaget i samma vagn som man ska sitta i kan man ha lite koll på det om man vill.

En sak som jag tycker SJ borde anamma (så snart jag skrivit ett brev till dem och berättat) är expressautomater på stationerna där man bara kan hämta ut redan köpta biljetter. Det skulle underlätta så (för mig först och främst). Man vill inte missa sitt tåg för att folk framför en inte kan med automaterna och man vill inte komma dit mycket tidigare bara för att hinna hämta ut biljetten. Senast jag åkte tåg slutade det med att jag gick till kassan och fick biljetten utskriven för en automat fungerade inte och alla kunder den dagen var långsamma! Inte bra!
Vidare önskar jag alternativet inte djurvagn när man köper biljett. I dagsläget finns det lite olika beroende på om man åker X2000 eller InterCity, bland annat som att man vill kunna få med sin rullstol, sitta i djurkupé, tyst vagn eller familjevagn. Jag vill ha ett allergialternativ också. Du förvarnas förvisso när du placeras i en speciell vagn även om du inte önskat något, men jag tror inte alla uppfattar det. Två gånger har jag suttit i djurkupé med Sid och hamnat bredvid allergiker. Det är hemskt irriterande. Första gången var Sid inte så tågvan och fick panik i sin bur. Jag frågade om det var OK att jag tog ut och lugnade honom. ”Helst inte, jag är lite allergisk nämligen.” Tåget var långt ifrån fullt den dagen – sätt dig någon annanstans utanför! Andra gången var jag mer luttrad och svarade bara att jag gjort vad jag kunnat, inte mitt problem tyvärr. Så för min men främst allergikernas skull borde det vara ett alternativ.

Men för att återgå till att jag är skitbra: de senaste två åren har jag lärt mig var jag ska stå på respektive perrong jag brukar åka från! Som sagt, jag åker ofta i djurkupé och jag åker ofta till Stockholm. Det finns lite olika resealternativ då, beroende på dag och tid, det vanligaste är att jag byter två gånger – en i Herrljunga och en i Skövde. I Skövde har jag lärt mig in på metern var djurkupédörren stannar. Även i Stockholm och Alingsås vet jag på ett ungefär var jag ska stå. Det är riktigt coolt tycker jag och det är inte ens en onödig kunskap!

En av de finaste vyerna jag vet är när X2000 rullar in i Stockholm (från Stockholm är det inte alls lika fint) när man ser vattnet, Stadshuset och solen kontrastera.

Många gånger hoppar folk upp så fort det i högtalarna annonseras om att vi snart är framme. Jag ser inte någon vits med det varken på bussar eller tunnelbanan, mest för att jag riskerar att trilla om jag står upp och hittills har jag alltid hunnit ut så varför? Lite samma är det på tåget – det finns ingen mening med att stå i gången och vänta. Än mindre när det är mycket människor som ska av och det blir kö. Det räcker om man packar ihop sig och är redo att hoppa av. Spar irritation och sitt kvar tills tåget står still.

Första gången jag skulle hem på lov på gymnasiet hade jag ingen som helst koll på hur man skulle packa. Jag skulle vara borta en vecka men packade som om jag skulle flytta. Jag packade i en hockeytrunk och det var ett stooort misstag. Jag kom inte ens ut genom dörren med den där på ryggen… Jag grät och svor tills jag fick hjälp av Emelie och den andra tjejen som skulle med vårt tåg. Det blev min räddning. Mamma konfiskerade hockeytrunken och jag har inte sett den sedan dess. Efter det har jag lärt mig att packa bättre och bättre. Ta inte med något som finns på plats (gäller om jag ska hem till föräldrarna eller så), ingen handduk, inga sängkläder, ingen hårtork, inget schampo, ingen tandkräm – det brukar finnas där att låna. Ta inte med mer kläder än nödvändigt – för en helg behövs inte fem tröjor. Jag kände ofta att men tänk om jag känner ett stort sug och bara måste ha den här tröjan på lördag då?! men efter några sådana vändor kom jag fram till att jag sällan kände det där suget. Efter att jag började åka skytteltrafik till Stockholm och ofta tog med Sid blev jag riktigt bra på det där med packning – allt var tvunget att få plats i en ryggsäck för att jag skulle kunna bära katten. Numer kan jag få med tre veckors packning inklusive julklappar i en rullväska, ryggsäck och handväska och ändå bära katten. Att gå från hockeytrunken till effektiv packning – I’ve come a long way.

…Och snart är det slut på det. I alla fall de flesta resorna. Det ska bli trevligt och kanske kan jag komma att njuta av tågresor igen senare.

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial