Bra barndomsminne #3

Jag var fyra och hemma hos min kompis Anna H en dag när jag fick ett telefonsamtal. Det här var på tiden när det fortfarande inte var vanligt att man blev hemringd. Jag hade oftast en tid jag skulle vara hemma alternativt att mina föräldrar ringde och bara pratade med kompisen föräldrar som sen meddelade mig. Men den här gången fick jag komma till telefonen och prata!

Jag minns inte vem som ringde men det mest logiska är att det var pappa. Han meddelade att jag hade fått en lillebror. Det var jättestort tyckte jag. Det borde även ha varit samma dag som jag fick komma in och träffa honom. Mamma tyckte att jag skulle hålla honom och det gjorde jag en liten stund, fast jag tyckte att det var lite läskigt att hålla i något så ömtåligt. Så jag lämnade snabbt tillbaka honom utan att verka oartigt. Tids nog skulle jag få hålla honom hur mycket jag ville.

Samma Lillebror fyller i mars 19 år (!), tar studenten om ett halvår (!!), har precis skaffat övningstillstånd (!!! för det trodde vi aldrig skulle hända) och dessutom gjort två tatueringar (!!!! och här tycker jag att min bror skulle börja meddela mig saker, åtminstone skaffa en blogg). Och han är så söt, världens bästa Lillebror.