Folk i A600.

Det började med att Kara inte tyckte det var OK att gå på Coop halv tio en lördagskväll. Hon menade på att personalen skulle tycka att vi var kufiska. Vi skulle bli kufarna på Coop. Efter det har vi pratat om kufar när någon gör något annorlunda.

Efter att ha hängt i A600 i flera månader (senaste månadeh på heltid) så har vi nu identifierat några som eventuellt skulle falla under etiketten kufar.

Den första är en kvinna som aldrig störs av att vi pratar så bara därför gillar vi henne. Hon brukar ta med sig saker att äta som man kanske inte i första hand förknippar med en dåligt ventilerad datasal. Det har varit vanliga saker som kaffe, mackor, juice men även filmjölk i sitt paket och oskivat bröd som hon skivar själv framför datorn. Lite läskig kan hon kännas också när hon helt apropå lägger sig i våra diskussioner eftersom man då vet att hon med all säkerhet lyssnar på oss, men hon är alltid snäll och ofta dödar hennes svar diskussionerna eftersom hon kommer med svar. När vi dividerar om något fram och tillbaka så avslutar hon det omedvetet genom att berätta för oss hur det ligger till.

Nummer två är tjejen som går under namnet tuggummitjejen. Hon tuggar ofta tuggummi och alltid med öppen mun. I en i övrigt tyst datasal kan detta reta gallfeber på en och vi suckar lite inombords om vi måste sitta i samma sal.

En tredje är tjejen som vi bara stött på en gång med det räckte för att ge henne ett namn; musktjejen. Maaja kunde i förra veckan höra vilken låt jag spelade i Beata när jag satt precis bredvid och hade brassat på med volym. Den här tjejen satt i andra änden av salen och man hörde varje rad som sjöngs. Ibland var det lite käck musik men mest var det Christina Aguilera, Shakira och dylikt. Vid ett tillfälle diskuterade Maaja och jag mer vilka låtar hon spelade än Agnes.

En tjej vi verkligen inte vill sitta i samma sal som är mobiltjejen. Hon pratar ofta… nej, hon skriker ofta i sin mobil. Resterande tid pratar hon med sin uppsatspartner, undfallande killen. Visa lite hyfs och gå ut ur datasalen om du ska snacka i mobil, snälla någon…

Rent allmänt ogillar vi folk som inte har fattat att dörrarna är larmade och tjuter om de är öppna för länge. Det gör ont i öronen liksom. De bästa är de som håller upp dörrarna, hör att det skriker men inte fattar utan står kvar med dörren öppen. Jag tycker det är ganska uppenbart vad man ska göra när alla i salen håller för öronen och skriker ”stäng dörren!!!”

Pedagogerna och deras lathet tar vi en annan dag.

4 kommentarer

  1. hah. vi var färdiga att ha utbytesstudent-blodbad idag. förlåt mig, men finns det inte larmade dörrar nån annanstans i världen?!

  2. ku´fisk adj. ~t
    ORDLED: kuf-isk
    • som har oväntade och besynnerliga egenskaper: ett något ~t arrangemang; han är en ~ person
    HIST.: sedan 1900; urspr. om mynt från Kufa, namn på en forntida stad nära Bagdad i Irak

    Jag tror att jag och min maaja kan ses som en aning kufiska när vi stod ikväll utanför elektros sektionslokal och stirrade in genom fönstrat på en kille som satt därinne med en Mac Book Air i knät. gissa om det ledde till skrattattack när han tittade upp och såg oss stå och dreggla. lol

  3. Hehehe, vilken sjukt skön blogg jag råkade ramla in i här. Så välskrivet och prilligt formulerat. Mig gillar denna blogg!

Kommentarer är stängda.