Brev till en nittonmånadersperson

Till mitt barn på nittonmånadersdagen!

Det mesta är som förra månaden med tillägg för det här:

Du älskar att spela upp alla musikstycken ur en bok som du och syskonet har. Den är standard när du sitter på toa (och annars också). Din favoritsång, eller åtminstone den du själv sjunger på, är ”Har du sett min lilla katt?” Du härmar ljudmelodin för ”mjau, mjau, kisskisskisskisskiss”-raden så det låter som: ”oooo-å, oooo-å, o-o-o-o-o-o” Det låter så himla gulligt!

Du är tydlig med vad du vill. Du trycker på mig som för att resa mig när du tycker att jag ska göra det. Du svarar jakande på frågan om du behöver gå på pottan när du behöver det och du tar min hand och följer med. Du älskar böcker och kommer gärna och drämmer en i huvudet på mig när du vill att jag ska läsa.

Häromdagen skulle jag till biblioteket för att hämta en bok och då följde du med. Det är så himla skoj att vara ute på äventyr med bara dig. Först var bar du boken vi skulle återlämna och skickade in den i återlämningsmaaskinen. Sen följde du med till reservationshyllan och ville ta en bok, vilken som helst, medan jag letade efter den rätta. När jag gjorde det fick du låna den i maskinen, som den fena på det du är. När vi skulle gå bar du boken och visade att du ville köra den i återlämningsmaskinen. Det är klart, varför fick inte den nya boken åka där när den gamla boken fick det? Vad är det för skillnad för dig liksom? Istället gick vi till mataffären. Du brukar gilla att köra en rullkorg men där fanns det inga sådana men istället fanns en riktig liten barnkundvagn! Jag vet inte om jag har sett dig så stolt någon gång! Som du körde vagnen! Du rattade runt inne i affären, ville plocka på dig både morötter och sylt för du kände väl igen grejerna. Du ägde på att plocka ner mjölken som jag gav dig. När vi gick förbi hyllan med naturgodis så ville du plocka allt därifrån. Eftersom det bara var du och jag så tog vi några bananchips…! Du gav mig alla varorna som jag lade på bandet och sen parkerade du vagnen bredvid varukorgarna. När jag sa att den skulle stå på utsidan av kassan så ställde du den mycket bra vid de andra, stora, kundvagnarna. Även fast jag vet att barn är smarta och kapabla så överraskar du mig ändå med att veta saker, kunna dra slutsatser och ta beslut. På vägen till bilen stannade vi till vid ett konstverk i form av en uppstorad manet. Det bildar som ett litet hus som en kan gå in i. Där hängde du och så käkade vi bananchips. Jag frågade om du tyckte det var gott och du svarade jakande. När vi skulle gå försökte du bära påsen men det blev mest att du drog den i gruset. Du försökte i alla fall…! Sen sprang du på stenkanten som är perfekt att springa på, som du sett ditt syskon göra.

En annan dag var jag på toaletten och jag bestämde mig för att bada, så jag ropade det till din pappa. Direkt hörde jag små fötter som kom sättande mot badrummet. Du hade hört att jag sagt ”bada” och det ville du ju också göra! Så vi badade tillsammans, så mysigt.

För några månader sen kunde vi inte natta dig och syskonet i samma rum, men nu går det. Ni är lite upp i varv en stund först men det går ändå utan att någon måste lämna rummet. Det är skönt och det är mysigt att se er ligga bredvid varann och sova!

Du springer mer än du går nu för tiden och när du gör det så liksom lyfter du från marken i varje steg. Det ser så lätt och enkelt ut och som att det är roligt att springa! Riktigt så känner inte jag när jag springer.

Ibland slås jag av att du kunde inte ha varit här. Om din syster fått leva så är det inte säkert att du kommit till oss och det känns så främmande nu. Tänk att det fanns en behandling som gjorde att du fick komma till oss och vara leverfrisk! Det skulle du inte ha varit utan behandlingen och när jag kommer på det så är jag extra tacksam. Du är här! Du är leverfrisk! Fy fan vad glad jag är för det! Vad jag är glad att just du är här och röjer runt och förgyller våra liv. <3 <3 <3

Jag älskar dig, nu och för alltid!

Puss och kram,
din mamma

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial