"And I said ‘What about Breakfast at Tiffany’s?’"

Boken (långnovellen) jag för tillfället ströläser är ”Frukost på Tiffany’s”. Hittills är jag inte imponerad. Holly är bara en jobbig, självupptagen brud som lirkar alla runt sitt lillfinger och sen dumpar dem som heta potatisar (inget fel i det om hon nu inte varit så jobbig och självupptagen). Jag förstår inte vad alla män ser hos henne. Gah.

Annat var det när jag läste den förra gången, vilket måste ha varit en tio år sen nu. Då tyckte jag att Holly var så cool så det fanns inte. En del av mig ville bli som henne. Jag ville också bo i en liten, liten lägenhet och bara ha några enstaka, betydelsefulla saker. Jag ville också vara streetsmart och snygg och framför allt ville jag nog leva ensam. Jag såg fram emot att kunna komma och gå som jag ville i mitt eget hem. Jag var även oerhört inspirerad till att skriva en novell med en tjej just som Holly i huvudrollen men det tog emot att plagiera Capote rakt av så det blev aldrig av.

Jag har försökt se filmen för jag tyckte om boken en gång i tiden och för att Audrey Hepburn är så förbannat snygg – men gah, Holly! Förskräckliga människa. Jag hoppas jag ändrar inställning till henne längre fram i boken. Vi var ju hur tajta som helst en gång i tiden, Holly och jag. Jag vill ha tillbaka det.

2 kommentarer

  1. Du måste blogga mer, jag lider av grav bloggabtinens. Behöver att i alla fall kunna läsa blogg…! :(

  2. Man ska aldrig läsa om gamla favoriter. De blir aldrig så bra som de var då. Låt dem vara begravda och hågkomna som ljusa minnen. ;)

Kommentarer är stängda.