Varför jag ser fram emot att ha en sambo:

I fredags när jag åkte buss kom någonting över mig och jag kände att jag ville åka hem. I detta hem skulle Emelie finnas, hon skulle springa runt i sina blå shorts och ha något projekt på gång, en ommöblering eller vad som helst, som fick detta någonting att försvinna.

Och jag blev påmind om att en sambo inte alls kommer stjäla all tid för mig och tvinga på mig konstant tvåsamhet, utan kommer att fylla all ensamhet som ibland gör mig knäpp med välbehövlig substans.

Det fanns ingen som kunde vända mitt humör så som Emelie i sina blå shorts och med något projekt på gång. Bara tanken på att Emelie var hemma och skulle göra eller säga något roligt fick mig att le redan i trappan upp. Det var någon att prata med, någon att diskutera med, någon att göra upp planer med, någon att klippa och klistra en nedräkning på garderobsdörrarna med, någon att lukta och bestämma sig för det godaste skurmedlet med.

De skor pvn ska försöka fylla är så stora, så stora.

(Elin och Sara hade förvisso inga blå shorts men de hade toast och makaroner och spontana kattköp och kära Bettan, vilket inte är fy skam det heller!)

2 kommentarer

  1. Ah, det låter ju fint det där, jag är glad att jag snart ska skaffa sambo =)

  2. ååå Marie varför ska du skriva såna inlägg?! Fan sitter på jobbet å grinar!! Tårarna bara rinnger ner över kinderna :(
    SAKNAR DIG SJUKTMYCKET,MIN ÄLSKADE SAMBO! SAKNAR K32 LIKA SÅ :(

    Älskar dig min underbara vän!

Kommentarer är stängda.