..and maybe even one day – a tambourine.

Jag fyllde fjorton en söndag så mina tjejkompisar ville lämna presenter till mig före eller efter sista lektionen på fredagen innan. Jag minns att vi satt utanför syslöjdssalen där det fanns en liten soffa. De flesta presenterna har jag glömt (men de står säkert i dagboken om jag kollar) förutom en, som jag fick av filmintresserade AS (samma AS som jag träffade tidigare i augusti): 10 orsaker att hata dig. Under hösten hade jag sett filmen i bioannonser och tänkt jäkla lång titel men inte brytt mig mycket mer än så. Under helgen såg jag den säkert flera gånger, det var kärlek vid första ögonkastet. Jag såg den om och om igen. Den filmen räddade mig när jag var fjorton och framåt.

Jag identifierade mig så med coola Kat. Hon gav styrka när allt handlade om tonårstrassel och jag var urdålig på att vara tonåring rent allmänt. Lika mycket som hon sa till sin syster att you don’t always have to be who they want you to be, you know sa hon det till mig, och till skillnad från systern (som svarade i happen to like being adored, thank you) tog jag till mig det. Något år senare blev jag medveten om att jag var feminist, insåg att Kat också var det, läste Så tuktas en argbigga (som filmen bygger löst på) och Glaskupan – precis som Kat (Julia Stiles ska förresten spela Esther i en filmatisering av boken, spännande), försökte läsa The Feminine Mystique som de nämner i filmen (men jag fick ge upp, den var för mastig), såg filmen om och om igen och lyssnade sönder soundtracket. Hon låter sig inte trampas på och hon låter folk veta det. Sån ville jag bli. Hoppas jag är sån, och är jag det så är det delvis Kats förtjänst.

(Jag satt och sökte som en galning efter det här när det begav sig – nu hittar jag det, sju år senare.)

Och ja, filmen är helt OK fredagsunderhållning när jag har hemmakväll med mig själv och vill göra absolut minsta möjliga. :)

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial