Mindblowing om ord

Nu har jag fått några aha-upplevelser kring ord de senaste dagarna:

– Celiaki uttalas tydligen med betoning på sista stavelsen: celiakiii. Jag har alltid trott att det ska uttalas ”celiaaaki”. Där ser man.

– I senaste avsnittet av Språket i P1 pratar de om varför vi säger ”ingen brådska” men ”jag har bråttom” – det är ju samma ord, eller?

Bonushistoria: Min mamma skrattade gott (och snällt) åt mig när jag började prata om ”jenrer” när jag var en 11, 12 år. Hon menade att det uttalades ”schanger” och att det var franska. Jag förstod inte varför hon skrattade. Det fanns ju ingen som helst chans för mig att veta att ”genre” skulle uttalas ”schanger”, fullständigt orimligt för en 12-åring som läser och därför mest sett det i skrift, tyckte jag.

 

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial