En ode till coolheten

Min dotter heter Ada, efter Ada Lovelace som är den coolaste kvinnan jag kan tänka mig (framför allt när partnern dissade både Gudrun och Barbro som namnförslag). Jag blir liksom inte klar med coolheten över henne, det pyser över hela tiden och jag känner att… näe, det blir liksom inte coolare än att anses ha skrivit det första moderna dataprogrammet. Så mycket i mitt liv bygger idag på att hon översatte en artikel och lade till egna noteringar som var så uttömmande att det blev ett helt nytt verk.

Med tanke på hur mycket jag gillar Ada Lovelace så måste jag ju också älska tanken på den här boken: The Case of the Missing Moonstone av Jordan Stratford.

Det är en mysteriebok a la Sherlock Holmes men istället för två män så är det två tweens i form av Ada Byron (senare Lovelace) och Mary Godwin (senare Shelley) (vars mamma var Mary Wollstonecraft).

Huuur bra verkar inte det här vara?! Hur gärna hade jag inte velat läsa en sådan bok när jag var tween? Det kan inte bli för många coola kvinnor att läsa om i den åldern, tvärtom. Jag måste köpa boken och dela ut till alla tweens jag träffar framöver. Jag bara måste.

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial