Min bästa vän.

Idag firar jag och K sex år. Omg. Sex år. Redan?! Det känns, klyschigt nog, som om det var igår jag klev fram till henne, konstaterade att det väl var lite oförskämt att sitta med solgasögon på inomhus (som senare visade sig vara slipade glasögon så OK då), presenterade mig och hon svarade ”Då är det du som har sängen bredvid mig?” Det kanske det är, tänkte jag, jag har ingen aning…Senast hon var här konstarerade hon att det hade varit väldigt små saker som gjorde att vi nu satt i en soffa i Regnstade och var vänner. Hade inte någon av oss åkt på lägret, hade inte jag skickat det där mejlet, hade vi inte upprätthållit kontakten (ingen av de andra jag också mejlade har jag kontakt med idag) och med tanke på hur kul vi har så skulle det vara oerhört ledsamt.Vi mejlade under ett år, medan jag gick i nian och hon första året på gymnasiet. Jag kommer inte ihåg vad det var som var så speciellt med vår konversation som såklart inte heller finns kvar. Strax innan jul 2001 hade jag dröjt ungefär en månad med mitt svar och i min värld var det lika med att det nu var slut. Jag kunde inte skicka ett till mejl även om jag velat. Min skola tyckte att det var en bra idé att slussa alla ungdomar til Sthlm på lucia så vi inte skulle vara ute och supa, så det gick busslaster med högstadieelever strax innan jul och jag vågade inget säga till K, även om tanke på att träffas igen hade slagit mig. När jag kom hem vågade jag trots allt skriva och hon undrade varför jag inte hade sagt nåt! Vi hade ju kunnat julshoppa! Det värmde så mycket. Under sportlovet som kom följde jag med pappa, som då arbetade i Sthlm, och träffade henne. Det var februari, snöslask och hon och jag i Sthlm. Vi hade jätteroligt. Vi flängde runt, åkte färja och buss , fikade semla och pratade. Hon var inte som andra jag umgicks med och bra var väl det.Under våren blev det bestämt att jag skulle flytta och det berättade jag såklart för K. Så kom den 4 juni, tror det var en måndag. Jag satt framför tvn, det var fotbolls-VM och i slutet av terminen så det fanns inte mkt att göra i skolan. Min mobil ringde och det gjorde den inte ofta. ”Hej, det är K! Skulle du ha nåt emot att vi går i samma klass i höst?” ”Ha nåt emot”? Tvärtom! Jag blev glad och efter samtalet studsade jag omkring i köket och ropade ”Åh vad kul! Åh vad kul!” med min allra ljusaste röst tills jag inte orkade mer. Jag var glad att vi bodde på åttonde våningen så ingen hade sett mig. Sen den dagen firar vi alltid 4 juni som dagen då… ja, livet blev bättre eller nåt.K ska vara med i (teknisk) fysiks (KTH) mottagning nu i höst trots att hon inte ens går på fysik själv. Fysiker är löjligt snälla. Till mottagningen ska hon köpa orange t-shirts (eftersom orange är fysiks färg) och skriva ”fysikhangaround” på. Jag borde köpa röda t-shirts och skriva ”K-wannabe” på, för det är precis vad jag är. Exempel:K säger att ipod är bra -> jag går och köper mig en ipod och senare en mac som är kompatibel med ipoden. :PK säger att overaller är bra och roligt -> jag väljer utbildningsort där det finns overaller (Regnstaden) framför den där det inte finns (Umeå).K säger att fysiker är söta och rara pojkar, och presenterar mig till och med för några -> jag blir ihop med en av dem.Nu har det gått så långt att jag kapitulerat för flytt till Sthlm också. :)Sen när vi är gamla pensionärer – oavsett hur vägen dit sett ut – och våra män har trillat av pinn så ska vi sitta i vår lägenhet på västkusten, dricka drinkar tidigt på morronen och se på när våra toyboys klipper gräsmattan. Vi kanske får köpa ett hus på västkusten… Vi ska sitta där och vara världens bästa mostrar och fastrar och gammelmostrar och gammelfastrar och skämma bort alla barn. Vi ska resa järnet. Till Amsterdam som aldrig blev av 2004 och så ska vi vara liberala. Vem skulle tänka på att kolla två gamla 75-åringar om de smugglar gräs…? (Note: om våra toyboys är 25 när vi är 75 så kommer de inte födas på en 30 år, i princip behöver inte ens deras föräldrar vara födda – ew…) Vi ska sitta och snacka om gamla tider och tycka att det var bättre förr. Jag ser mkt blingbling framför mig och kanske ett cigarettmunstycke?Jag var ut i förrådet för att leta efter det det här häftet som vi fick när lägerveckan var slut. Jag letade igenom flera banankartonger och under tiden hittade jag flera skojiga saker som jag helt glömt bort. K är en pysslig person och under åren har jag fått flera fina saker som hon knåpat ihop. Först var ju häftet ”One to the files, one more to go” julen 2002. ”Två förvirrade flickor i en stor skrämmande värld. Men det finns ju ändå fasta punkter i tillvaron… Rickard Wallin, kinderägg, synthluggar, buss 65 till OBS, blåjeans, ”Vänner” varje onsdag, returburkar, ”Teckenlådan” varje lördag morgon, massor med nudlar, disk, tvätt, städning, de tre t:na: tv, telefon och toapapper (eller var det teckenspråk?)”… Naw! Sen var det jag som ville ha en Bob Marley-kalender men de var slut på Punkt Shop så hon gjorde en egen med Bobban till min 17-årsdag. Slutligen, av vad jag fann, och som jag nog inte orkar läsa igenom: ”Höst 2003 – samlade icq-samtal”. ”När detta skrivs har Emma-Nina och jag levt och verkat tillsammans i ett och ett halvt år. En del har hänt, och i våra samtal denna underliga höst refereras en hel del till sådant vi kan ha glömt/förträngt om några år, för säkerhets skull måste några saker förklaras…” Längst bak finns ett register på vem som är vem. Jag hade glömt att CP (igelkott) var ihop med AA! Eller killen som drack en flaska Explorer, spydde som satan och däckade i en trappuppgång (usch, var det inte roligt nånstans), Synthluggen och hans avhopp, skabbighet, hånglande med CP (c-smilgrop) och stöld av Ks sko, naturaren L som hade olikfärgade linser ibland och som såg lite läskig ut men var världens snällaste eller naturaren R (som hejade på mig senast jag var i Lilla Paris) som såg ut att vara 30 och som köpte folköl till K medan han var minderårig och hon för full för att köpa… Åh… vilken skojig tripp längs memory lane!Trots att vi inte bott i samma stad på tre år så är K och jag tajtare än någonsin.Jag älskar dig, Kindersöt!

1 kommentar

  1. Oh, get a life…. :P (eller: tack för att du finns!)

    Och så bara för att påpeka: Naturligenvis måste vi ha ett hus. Med utsikt över havet och en stor altan. och jag vill påpeka att jag inte alls var FÖR FULL för att köpa, jag bara ville inte ta risken när jag ändå kunde skicka in herr R. så de så.

Kommentarer är stängda.