Om att säga ja

Hej lilla #kollolotten! Dig ska jag vårda ömt!På nyårsafton frågade vi varandra om nyårslöften. Vad ville vi göra det kommande året och vad ville vi inte göra? Jag visste inte riktigt så jag sa: inte skaffa kolonilott, föda barn och, på skämt för att en av de närvarande tyckte det var en styggelse med mjölk i kaffet, sluta dricka kaffe med mjölk. Jag var jättesugen på en kolonilott men det verkade ju galet att skaffa en samma år som en ska ha en liten bebis. Det skulle bli tillräckligt mycket ändå, tänkte jag.

Bara några dagar senare hade jag redan fött barn och förlorat det, så jag mejlade kolonilottföreningen om att jag var intresserad. Jag och några kompisar bokade också en resa till London som vi hade pratat om i tre och ett halvt år. När en annan kompis slängde ur sig frågan på Facebook om hen kände någon som ville tatuera sig för feminismen den 8 mars så hakade jag också på.

Jag har velat tatuera ett kvinnomärke sedan jag blev feminist, men först var jag tvungen att bli myndig, sedan skulle jag hitta en vettig tatuerare och så har det runnit ut i sanden. Nu, när kompisen hade en tatuerare på kroken fanns det inte längre något hinder. Jag var inte ens gravid, så som jag borde ha varit, så det var bara att köra.

Stängt?!?! #londonlondonlondon

Resan till London var fantastisk på alla sätt och vis. Vi gjorde roliga saker som att besöka Sherlock Holmes-museet, fick en guidad tur av Shakespeares teater The Globe, vi var på afternoon tea på Brown’s och framför allt såg vi musikalen Wicked. Den har jag velat se sedan jag hittade soundtracket i juni 2010, men jag har mest varit gravid, haft bebis och litet barn sedan dess. När jag väl var redo att sova utan barnet så var jag ju gravid med nästa och hade flygförbud. Nu jävlar skulle jag se den där musikalen. (Tur att den fortfarande gick!) Den var fantastisk. När det bästa numret skulle spelas, det som får mig att gråta för att det är så bra, så tittade jag och en kompis på varandra: ”Det börjar nu!”

Häromveckan skrev jag kontrakt på en liten odlingslott som ligger någon kilometer från där jag bor. Jag är jätteglad! Jag har lånat en massa böcker om odling och igår köpte jag redskap, arbetsbyxor och gummistövlar. Här ska odlas.

#gaddaförgudrun

Även om allt arbete med lotten fortfarande är framför mig så undrar jag: vad mer kan jag göra som jag inte skulle ha gjort med en liten bebis här hemma? Vad mer har jag skjutit på alldeles för länge och som jag kan ta tag i nu? Det måste finnas en massa saker jag vill göra men aldrig gjort.

Om ni kommer på något som ni vet att jag pratat om, säg till. Jag vill göra det. Nu. I år. Det är dags.

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial