Hur skapas begär?

För mig räcker det tydligen att gå in i en affär så hittar jag saker jag ”vill” ha.

Igår var jag in på en klädbutik för att titta på leggings. Jag hade hittat ett par hemma, lite trasiga, och ville se om det fanns nya att köpa. Väl där inne hittar jag två jättefina klänningar som jag genast vill ha.

De här två klänningarna – de skulle göra min sommar, jag bara vet det. Jag skulle bo i dem och de skulle vara perfekta tillsammans med några nya leggings.

Tyvärr hade jag precis lovat mig själv att om jag ska köpa nya kläder så ska de vara ekologiska och/eller rättvisemärkta på något sätt. Kläder idag är alldeles för billiga och någonstans i ledet får någon betala. Om det inte är jag så är det någon längre bort, förmodligen den som syr, och det känns inte bra. Jag gillar inte heller att bomull kräver både sjuka mängder vatten men också oftast kemikalier. Jag, om någon, kan ta mig råd och köpa vettiga kläder. Det handlar bara om prioritering i mitt fall. Men klänningarna… de hängde ju där och de var så fina!

globalrichlist
(Enligt Global Rich List tillhör jag de 1,2 % som är rikast i världen)

Jag köpte inget just då men fortsatte brottas med tanken hela dagen. Kan jag inte köpa bara en av klänningarna och börja köpa schysst producerade kläder efter det?!

Hemma kom jag på att jag sommaren 2011 köpte tre klänningar som jag bodde i då men förra sommaren använde jag dem inte alls lika frekvent. Skulle en ny klänning gå samma öde till mötes? Att jag tycker den är förbrukad efter en intensiv sommar? Det känns ju inte varken ekonomiskt eller miljömässigt hållbart.

Idag plockade jag fram det jag trodde var några klänningar men som visade sig vara en hel hög. Ojdå. Jag hittade inte mindre än åtta klänningar som jag kan ha på jobbet (nio med den jag hade på mig) och ytterligare en hög finklänningar som fungerar till fest. Jag hittade också fem par leggings i varierande skick.

OK. Jag behöver inte köpa en klänning till på länge egentligen. Ett problem som ligger närmare till hands är att de flesta av finklänningarna är fem, sex år gamla och jag har tröttnat på dem.

Hjälp mig tänka. Jag vill inte känna att jag ”vill” eller ”behöver” köpa ett nytt klädesplagg. Ska jag undvika butiker helt enkelt för att att inte fresta mig själv? Är det så enkelt?

Om jag gör mig av med några av finklänningarna i #crop100 – visst går hela poängen om intet om jag direkt köper nya klänningar?

Men jag utvecklas och jag har inte samma klädsmak som jag hade för fem år sedan. Då blir ju kläderna bara liggandes. Det är ju inte mycket bättre?

Det är väldigt få saker här i världen som jag behöver. En del kul saker köper jag naturligtvis, men jag har redan ett överflöd av kläder.

Är en in – en ut ett bra sätt att tänka enligt? Eller strunta i ”behov” tills ett verkligt behov uppstår?

Uppdatering: Är det mer OK att köpa kläder om de är ekologiska och/eller rättvisemärkta?

2 kommentarer

  1. Ja! Det är enklast att undvika affärer. Eller bara shoppa på vintern när det blir extremt besvärligt att prova kläder när du är klädd för en polarexpedition. Då undviker du det. Taskig självkänsla funkar också – känner du dig ful i allt vill du ändå inte köpa något.

    1. Hehe, tack för tipsen. Satsar nog på att undvika affärer helt enkelt.

Kommentarer inaktiverade.

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial