Dag 8 – En favoritbild

En favoritbild
Det finns redan så många bilder som jag älskar med Lilla Fluffego men idag får det bli den här. Det är från dagen efter han föddes, han är inte ett dygn gammal här ens och vi hade inte fått komma till BB än.

Att få barn är det häftigaste jag varit med om. Jag vet att alla säger så och för mig stämmer det faktiskt.
Igår skrattade han för första gången och det pirrade i mig på ett nytt sätt. Jag har ju hört honom jollra glatt tidigare men det här var ett helt nytt ljud – ett fantastiskt ljud.

Han är ju så liten! Han behöver mig och sin pappa för att överleva. Han litar på oss, blir trygg tillsammans med oss och min kropp producerar käk som han blir mätt och går upp i vikt av. Han är så liten, ömtålig och kan gå sönder. Ändå är han samtidigt tålig och låter oss göra fel och testa oss fram.

Det är så häftigt att vi ska få följa honom. Han kommer att bli ett, två, tio, femton och tjugo år. Vem kommer han bli? Vad kommer han tycka om? Om han skulle bli en av de ”coola kidsen” så skulle vi inte veta vad vi skulle göra – hur hanterar man en sån unge? Både maken och jag var töntar och nördar, en sådan skulle vi veta vad man ska göra med men en som är tuff?! Kommer han göra som resten av släkten (förutom mig typ) och bli teknolog? Kommer han göra som pappa och faster och gå på KTH eller rebellera och gå på Chalmers? Flytta ut på landet och bli bonde? Flytta till andra sidan av jorden?

Än så länge är han i alla fall min gosegris som jag får umgås med varje dag, kittla under fötterna, prutta i magen och pussa på kinderna (då ser han ut att njuta så mycket). Åh, älskade barn.

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial