Topic #37 – Describe the one who got away

Topic #37 – Describe the one who got away.

Jag har två historier på temat. Den första gäller utbildningen jag var stensäker på att jag skulle gå efter gymnasiet: audionomutbildning i Örebro. Örebro var perfekt för det låg mittemellan Karlstad och Västerås, där mina föräldrar bor. Det var en lagom stor stad, det finns många döva så jag skulle få chans att använda teckenspråket, det verkade som ett trevligt universitet, de hade overaller – allt var frid och fröjd. Jag ställde mig i bostadskö för att samla dagar och tittade ut en gata jag ville bo på. Så när de öppnar för anmälan till höstterminen 2005 så finns bara distansutbildningen med. Jag mejlade men fick inget svar förrän studievägledaren kontaktade dem. Närutbildningen skulle inte ges det året. Men! Hallå! Jag hade ju planerat allt efter det här! En distansutbildning var jag inte intresserad av – campus och att hänga med folk var ju nästan själva anledningen till att plugga på universitetet! Så jag lade den planen på is ett år i fall de skulle starta den senare. Jag flyttade till Karlstad istället, tog ett år spanska och hamnade aldrig i Örebro. Jag undrar vad som hade hänt om jag flyttat till Örebro och gått utbildningen. Hade jag varit lycklig? Hade jag blivit en bra audionom? Hade jag på det året hunnit träffa någon så att träffen med maken i maj 2006 inte hade betytt mer än andra träffar på en korridorsfest? (Jag tänkte kort att jag skulle läsa till audionom på KI istället men valde bort det för i Stockholm ville jag verkligen inte bo! Över min döda kropp! Så det kan gå…)

I oktober 2005, mitt på en lektion i spanska, bestämde jag mig istället för att bli bibliotekarie. Och jag skulle läsa i Umeå. På den tiden behövde man ha läst två år för att vara behörig till biblioteks- och informationsvetenskap men jag planerade att flytta till Umeå redan hösten 2006 och läsa in året jag saknade där. Idéhistoria vill jag minnas att jag funderade på. Mamma blev helt förfärad. Umeå – det var jättelångt bort! Jag tyckte inte att det var någon stor grej, man flyger hem om man vill hem och så är det inget mer med det. Jag var van vid att mamma alltid tyckte som jag så att hon protesterade var oväntat. Hon föreslog Borås istället och jag undrade var det låg. Efter lite tjat från hennes sida började jag undersöka Borås som alternativ i alla fall. Till Borås kunde man söka dels via högskolepoäng, dels bara på behörighet = ja behövde inte läsa ett år till innan jag kunde börja.

Jag minns lördagen när jag hittade till Klubb Klemmings dåvarande hemsida. De hade overaller och det avgjorde saken. Jag gick ut till mamma (för jag satt hemma hos henne och gjorde det?) och sa att jag hade bestämt mig för Borås och oj, vad glad hon blev! 27 mil istället för 80. Jag tror inte att mamma visste något om Borås eller att hon tyckte att det var bättre – det var bara närmare.

Och så blev det att jag läste biblioteks- och informationsvetenskap i Borås.

2 kommentarer

Kommentarer inaktiverade.

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial