Pappas flicka

I fredags rymde jag hem till pappa för ett dygn. Det var bra. Tidigare i förra veckan smsade Lillebror ”När ska du och jag digga Jakob Hellman igen då?” och pappa och plastmamma säger att han saknar mig. När Lillebror ropar är jag inte den som stannar hemma! Inte för att vi lyssnade någonting på Jakob Hellman men vi träffades och pratade och det var värt mycket. Och jag fick träffa systerdotter och hon kände igen mig och vi lekte. När jag åkte fick jag rikskuponger av pappa och det är fan bättre än att få pengar (om man nu ska få något alls). Pengar försvinner till annat, men när jag ska betala mat med mina rikskuponger tänker jag alltid att det är pappa som ser till att jag kan äta den här maten. Det känns alltid lyxigt när man kan äta ute. Sen fick jag Blutsaft av plastmamma också. Nu ska här hb-et förbättras så de inte ratar mitt blod i april när jag får börja ge igen (piercingkarantän är över då, äntligen – där har jag befunnit mig sen i ett år nu).

Det är himla skönt att åka hem till pappa och hänga där. Jag ska rymma till pappa oftare och utan förvarning. Nu finns till och med en akuttandborste med mitt namn där.