Dag 11 – Mitt syskon

Lillebror är en av de roligaste människorna jag känner. Det har han blivit de senaste åren, ungefär samtidigt som han börjat bete sig mer som en storebror än lillebror. Och han är en av de snällaste. När jag i vanlig ordning började grina till ”Du vet väl om att du är värdefull” på dopet i augusti var han snabbt där och tryckte min hand till tröst (varför jag grinar så till just den psalmen är en bra fråga utan bra svar).

En gång hittade han en femhundralapp på stan och den ville han prompt dela med mig. Både jag och föräldrarna protesterade – ”det var ju du som hittade den, du behöver inte dela den med någon” – men han ihärdade och jag fick hälften av summan. Jag minns att jag tyckte att han var lite konstig för så skulle jag inte ha gjort om situationen varit den omvända.

En annan gång, i högstadiet, målade han en tavla till mig och den sitter nu upp i vårt sovrum. Det ser ut som att den föreställer en röd räv men texten förklarar att så inte är fallet: ”En ensam liten röd tupp. Visst är den så vacker att man kan gråta.” och lite mindre, en förklarande text: ”Den är inuti räven, fattar du väl!”

Lillebror, 16 år
(Lillebror, sommaren 2006 då han var 16 år och hade sitt första sommarjobb. Han var helt slutkörd efter de två veckorna, stackarn.)

Några av mina bästa dansmoves har jag lärt mig av Lillebror. Han har ett sjukt bra minne och det är inte roligt att dra repliker tillsammans med honom för han bara rättar en när man har fel. Vår standardrepetoar består av Karlsson på taket-repliker. Jag har inte träffat någon annan som tycker om Karlsson på taket men Lillebror och jag hajar Karlssons storhet. Och ja, Lillebror går under benämningen ”Lillebror” tack vara Karlsson.

Lillebror är anledningen till att jag kan tänka mig en till graviditet, för jag vill att Lilla Fluffego ska få ett syskon. Om mina barn har hälften så stort utbyte av varandra som jag har av Lillebror så räcker det för mig.

2 kommentarer

Kommentarer inaktiverade.

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial