Vad sjutton gör man?!

Love skrev ett inlägg igår om en av sina åttondeklassare som skrev att hon skulle ut och supa – vad sjutton gör man som skolbibliotekarie i ett sådant läge? Man befinner sig inte i en lärares situation men man är ju fortfarande en vuxen förebild, man arbetar på skolan som tjejen går på – har man samma ansvar som en lärare? Vad har en lärare för ansvar när en tonårig elev meddelar att de ska ut och supa på höstlovet överhuvudtaget? Ska man agera på sin fritid? Är det som händer på skoltid ens ansvar och därutöver föräldrarnas? Vad har man för moraliskt ansvar? Bör man markera att det inte är ett OK beteende eller bara markera ”jag vill inte veta sådant här”? Jag vill minnas att de som levde rövare (bra uttryck, Love!) och söp på högstadiet inte brydde sig nämnvärt när det kom förmaningar från lärarna, oavsett vad det förmanades om. Jag tror inte ens att jag, som var ordentlig, brydde mig för det var sådana självklara saker de framförde tyckte jag. Är det oundvikligt att mötas av ögonrullningar från tonåringar när man är vuxen och framför något viktigt? Vad tusan ska man göra?!

(Jag har aldrig varit så glad att våra låntagare är myndiga och vuxna som nu. Visst, de kan bli sura om man säger åt dem att inte äta i biblioteket men de tar det åtminstone och jag behöver inte höra en massa fula ord riktade åt mitt håll. Herregud vad skönt det är med vuxna människor faktiskt. Gärna utbytesstudenter som kallar en ”ma’m”…)

3 kommentarer

  1. Ja, vad ska man säga? Även om inte eleven ifråga känner till min historia känner jag att det blir lite dubbelt – jag säger ”fy, fy” åt henne, men kommer ju själv ihåg att första gången mamma släppte ut mig (med tanke på avståndet till stan var jag beroende av min mors välvilja för att få skjuts, vilket troligtvis senarelade debuten) var också första gången jag drack. Då var jag ett par år äldre dock, men ändå. Inte myndig.

    Fast jag sa egentligen inte ”fy”, jag uppmanade henne att vara försiktig och angav olika konsekvenser av drickande som hon borde se upp med. Det är ju det där med förmaningar, som direkt gör tonåringar döva. Jag tror/hoppas att det fungerar bättre med att ge konkreta exempel och bra motiveringar till varför man inte bör agera på ett visst sätt. Tala till det sunda förnuftet, hur utvecklat det nu må vara i den åldern…

    Det ligger väl i tonårsrevolten att strunta i vad vuxenvärlden säger och sen gå ut och göra om samma misstag? Precis som tonåringar i alla tider har gjort. Jag kommer inte ihåg att all propaganda av det slaget satte några som helst spår.

  2. Jag vill jobba på ett högskolebibliotek! Jag misstänker att ni inte har samma problem med alkisar/narkomaner och andra av samhällets olycksbarn som vi har på stadsbibblan. Det verkar mycket lugnare hos dig.

  3. Att tonåringarna ens pratar om det högt och skriver om det. Jag var full första gången när jag var 16 år, och då pratade man ju ändå tyst om det, för inte lärarna skulle höra det och sen prata med föräldrarna. Eller att någon ens föräldrar kände skulle råka höra, :P

    Och många utbytesstudenter är väldigt trevliga, som om de bara har lärt sig trevliga fraser typ, :P

Kommentarer inaktiverade.

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial