hälsa/träning/sport / minnen — inga kommentarer
19
Aug 10
Äntligen har F&S Stockholm släppt sitt höstschema och sina nya pass. Längst ner på den sista sidan står även vilka pass som försvinner ur schemat. Det var med nedstämdhet som jag upptäckte att de tar bort ki-jympan.
Ki-jympan var det första passet som min plastmamma fick mig att börja gå på. Det var 2001, jag var 15 och hade vägrat F&S i flera år. Men så provade jag ki-jympan och bestämde mig för att fortsätta. En gång i veckan, oavsett om jag var hos mamma eller pappa den veckan, åkte jag och plastmamma till F&S på andra sidan stan och jympade. Då var passet helt nytt i Västerås och alltid, alltid fullt. En del låtar som spelades på passet under hösten minns jag fortfarande rörelserna till fast det är snart tio år sedan.
Efter 2001 och Västerås har jag varit medlem i inte mindre än fyra F&S-föreningar till, olika pass har hunnit avverkas och de senaste åren har jag inte varit på många ki-pass ska jag erkänna. Men ändå, det var mitt första pass som jag fastnade för. Och nu går det i graven. Min första kärlek.
(F&S hänvisar till ki box istället och det skulle göra Erika väldigt glad om jag började gå på det istället så det kanske egentligen är win-win?)
bibliotek/boi / blogg/webb/sociala medier / jobb — 1 kommentar
18
Aug 10
I över en vecka har systemet som sammanställer våra e-resurser snyggt och prydligt varit trasigt, vilket har lett till att en del tidningar/databaser som vi har har fallit bort medan andra, som vi inte har, har dykt upp istället. När jag har suttit i disken och fått frågor om våra e-resurser har det varit jobbigt eftersom jag inte har kunnat visa korrekt hur de själva ska göra eller att jag inte kan hitta den resursen som de behöver för just den har naturligtvis fallit bort. Det har varit väldigt irriterande.
Idag kom så vår nya avdelningschef förbi mitt skrivbord och frågade om jag inte kunde webbkoda ihop en temporär sida med adresser till alla våra e-resurser att använda så länge felet pågår (ingen verkar veta vad det är eller hur man ska lösa det). Det kändes faktiskt befriande att få börja med en lösning till det här eländiga problemet. Äntligen! Och visst är det mer konstruktivt än att bara muttra…?
bibliotek/boi / jobb — 4 kommentarer
12
Aug 10
Här i veckan fick jag en fråga när jag satt i disken och den kom från en utbytesstudent som precis kommit till Sverige: till vem ska jag vända mig för att få mina fyra sista siffror till personnumret?
Jag kunde inte svara på det på rak arm. Jag behövde ju inte göra något speciellt för att få det för jag fick det när jag var pytteliten. Då började jag även tänka på allt annat som också “bara löser sig” för mig. Jag fick anmäla till vilket konto jag ville ha min lön men sedan sköts allt automatiskt; skatt dras, avgifter betalas in, pensionspengar betalas in. Läkaren har mina uppgifter, myndigheter har mina uppgifter. Jag finns i Systemet, helt enkelt. Ni som har barn – visst kommer de fyra sista siffrorna hem automatiskt sedan sjukhuset meddelat att födelsen har skett och det är registrerat?
Lite jobbrelaterat: OK, jag visste inte på rak arm var studenten skulle vända sig men det fina med mitt jobb är att jag inte behöver veta allt, bara hur jag tar reda på det. Lite snabb Googling gav mig svaret och studenten verkade nöjd när han gick därifrån. Och jag var nöjd med min insats. Jag älskar det här jobbet.
minnen / tankar — 1 kommentar
09
Jul 10
Under midsommarhelgen hade vi ett dödsfall i sambons familj. Det var rätt väntat men det var inte väntat nu och det gick så himla fort, ingen var förberedd, och naturligtvis är alla ledsna. Vi har haft fler släktmiddagar än vanligt tillsammans sedan dess, vi har träffats och umgåtts och det har känts alldeles som vanligt fast det är en person som saknas. Under middagarna är det ingen som har gråtit men jag har förstått att de gjort de ungefär nästan resten av tiden. Jag har varit den okänsliga som varit glad ändå för jag har andra saker att glädja mig åt, jag har inte varit helt bedövad av sorg av någon anledning.
Så nu under frukosten kom mina tankar in på någon långsökt bana och jag började tänka på Åhléns Citys sminkavdelning. Jag tänkte på smink och på tjejerna som jobbar där och deras kunskap. Jag tänkte på när jag själv frågade om hjälp där senast och det var när jag skulle köpa födelsedagspresent till kvinnan som nu inte finns mer. Det var i maj och hon hade önskat sig en specifik kajal och en specifik underlagskräm och jag var, trots att jag är läskunnig och noggrant hade skrivit ner vad jag skulle ha, lite nipprig att det skulle bli fel så jag frågade en anställd om jag tagit rätt produkter. De grejerna kan hon inte ha hunnit använda upp. Så, nu, två veckor senare, träffade verkligheten mig. Begravningen kommer inte bli kul asså…
