Idéer till tatueringar

Jag har börjat samla idéer till nya tatueringar på Pinterest.

Jag vill ha:

  • en pelargon på armen eller kanske benet?
  • en liten Tardis någonstans, antingen på ankeln eller kanske på triceps?
  • någonting med mina barns namn men jag vet inte hur
  • en bild av Ada Lovelace på armen, förmodligen nedanför mitt kvinnotecken

En pelargon kan ju bli väldigt snygg, till exempel så här. Jag tänker mig en Tardis ungefär som den här, men jag är lite tveksam till om jag skulle vilja ha med ordet eller inte. Eller kanske en sådan här. För Ada Lovelace-tatueringen så är den här perfekt som inspiration. Min dotter är namngiven efter Lovelace, både för att det är ett fint namn och för att Lovelace är så cool att jag smäller av. Att ha en tatuering med henne vore ju helt perfekt, känner jag.

Så, tids-, läknings- och pengamässigt är det här nog projekt som sträcker sig över flera år. Just nu håller jag på att försöka boka tid till en första tatuering så jag är lite igång i alla fall.

(Om jag hade varit lite tuffare eller kunnat mindre om upphovsrätt så hade jag bara lagt upp bilderna här, för det hade ju onekligen varit roligare än att klicka på en länk, men nu vill jag göra rätt så det blir bara länkar. Upphovsrätt är bra men ibland blir blogginlägg lite tråkigare av det).

Brev till en nittonmånadersperson

Till mitt barn på nittonmånadersdagen!

Det mesta är som förra månaden med tillägg för det här:

Du älskar att spela upp alla musikstycken ur en bok som du och syskonet har. Den är standard när du sitter på toa (och annars också). Din favoritsång, eller åtminstone den du själv sjunger på, är ”Har du sett min lilla katt?” Du härmar ljudmelodin för ”mjau, mjau, kisskisskisskisskiss”-raden så det låter som: ”oooo-å, oooo-å, o-o-o-o-o-o” Det låter så himla gulligt!

Du är tydlig med vad du vill. Du trycker på mig som för att resa mig när du tycker att jag ska göra det. Du svarar jakande på frågan om du behöver gå på pottan när du behöver det och du tar min hand och följer med. Du älskar böcker och kommer gärna och drämmer en i huvudet på mig när du vill att jag ska läsa.

Häromdagen skulle jag till biblioteket för att hämta en bok och då följde du med. Det är så himla skoj att vara ute på äventyr med bara dig. Först var bar du boken vi skulle återlämna och skickade in den i återlämningsmaaskinen. Sen följde du med till reservationshyllan och ville ta en bok, vilken som helst, medan jag letade efter den rätta. När jag gjorde det fick du låna den i maskinen, som den fena på det du är. När vi skulle gå bar du boken och visade att du ville köra den i återlämningsmaskinen. Det är klart, varför fick inte den nya boken åka där när den gamla boken fick det? Vad är det för skillnad för dig liksom? Istället gick vi till mataffären. Du brukar gilla att köra en rullkorg men där fanns det inga sådana men istället fanns en riktig liten barnkundvagn! Jag vet inte om jag har sett dig så stolt någon gång! Som du körde vagnen! Du rattade runt inne i affären, ville plocka på dig både morötter och sylt för du kände väl igen grejerna. Du ägde på att plocka ner mjölken som jag gav dig. När vi gick förbi hyllan med naturgodis så ville du plocka allt därifrån. Eftersom det bara var du och jag så tog vi några bananchips…! Du gav mig alla varorna som jag lade på bandet och sen parkerade du vagnen bredvid varukorgarna. När jag sa att den skulle stå på utsidan av kassan så ställde du den mycket bra vid de andra, stora, kundvagnarna. Även fast jag vet att barn är smarta och kapabla så överraskar du mig ändå med att veta saker, kunna dra slutsatser och ta beslut. På vägen till bilen stannade vi till vid ett konstverk i form av en uppstorad manet. Det bildar som ett litet hus som en kan gå in i. Där hängde du och så käkade vi bananchips. Jag frågade om du tyckte det var gott och du svarade jakande. När vi skulle gå försökte du bära påsen men det blev mest att du drog den i gruset. Du försökte i alla fall…! Sen sprang du på stenkanten som är perfekt att springa på, som du sett ditt syskon göra.

En annan dag var jag på toaletten och jag bestämde mig för att bada, så jag ropade det till din pappa. Direkt hörde jag små fötter som kom sättande mot badrummet. Du hade hört att jag sagt ”bada” och det ville du ju också göra! Så vi badade tillsammans, så mysigt.

För några månader sen kunde vi inte natta dig och syskonet i samma rum, men nu går det. Ni är lite upp i varv en stund först men det går ändå utan att någon måste lämna rummet. Det är skönt och det är mysigt att se er ligga bredvid varann och sova!

Du springer mer än du går nu för tiden och när du gör det så liksom lyfter du från marken i varje steg. Det ser så lätt och enkelt ut och som att det är roligt att springa! Riktigt så känner inte jag när jag springer.

Ibland slås jag av att du kunde inte ha varit här. Om din syster fått leva så är det inte säkert att du kommit till oss och det känns så främmande nu. Tänk att det fanns en behandling som gjorde att du fick komma till oss och vara leverfrisk! Det skulle du inte ha varit utan behandlingen och när jag kommer på det så är jag extra tacksam. Du är här! Du är leverfrisk! Fy fan vad glad jag är för det! Vad jag är glad att just du är här och röjer runt och förgyller våra liv. <3 <3 <3

Jag älskar dig, nu och för alltid!

Puss och kram,
din mamma

Dag 4 – support circles

dag4

dag4 #CaptureYourGrief dag 4 – support circles

Redan medan hon levde sökte jag upp prematurgrupper på Facebook för att få hjälp, stöd och sammanhang. Efteråt blev det grupper för andra som förlorat barn. Det var och är fortfarande skönt att ha ett sammanhang där alla har gått igenom samma sak, där alla förstår de motstridiga känslorna etc.

Våra familjer hjälpte oss med mycket, allt från sällskap till matlagning till umgås med stora barnet.

Jag skrev och lade upp saker på Instagram också och där fick jag också ett stort stöd.

Dag 3 – hur det kändes

dag3

dag3 #CaptureYourGrief dag 3 – hur det kändes

Det var svart.
Det var tomt.
En känsla av total meningslöshet.
Svårt att andas.
Svårt att sluta gråta.
I en, vad det kändes som, oändlig loop.

Dag 2 – vilka de är

dag2

dag2#CaptureYourGrief dag 2 – vilka de är

Min saknade är min Ada. Min dotter. Mitt andra barn. Min namne som jag inte får fira namnsdag tillsammans med (medan de andra tre i familjen har en gemensam namnsdag – min avundsjuka på det vet fan inga gränser). Mitt hål i hjärtat. Hon som jag längtade efter men vars graviditet jag inte riktigt orkade engagera mig i för jag visste vad som väntade när hon var född och jag längtade bara efter det! Jag längtade bara till när vårt liv tillsammans skulle börja.

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial